Om mig

Mitt foto
En biker är jag visst det med den betydelsen att jag gillar att susa fram på vägarna om somrarna med solen i ryggen, doften av koskit i näsan och dånet av motorn och vinden i öronen, med eller utan särskilt mål för resan. Men jag är också mamma till två små underbara flickor, sambo med en ståtlig karl och matte till två lurviga katter. Här skriver jag vad helst som faller mej in bara för att jag tycker om att skriva.

torsdag 29 maj 2014

Mekanikern

Känner mej fortfarande lite stolt efter gårdagens fix med båten. Det är ju lite sådär med båtar, man måste nästan kunna fixa det mesta själv, det är inte detsamma som med bilen som man lätt kan köra till verkstaden när den behöver servas eller lagas.
Visst finns det väl båtverkstad också men det är ju ett helt projekt att bara få iväg den dit...
I alla fall så har det regnat in ganska mycket i båten under vintern och man vill ju helst att vattnet ska vara utanför, inte i. Därför ville jag få igång länspumpen som slutade fungera för allt för länge sedan.
Så jag tog med en ny pump, en kasse med verktyg och familjen ner till båten och satte genast igång, jag ville klara det själv, bra för självkänslan typ.
Min tanke var att är man bara noga och tittar hur den trasiga pumpen är inkopplad så klarar man att sätta dit en ny på samma sätt. Det hade jag helt rätt i och jublade när jag var färdig, alldeles för tidigt visade det sej för det hjälpte inte att sätta dit en ny.
Nedslagen av motgången tog jag amningspaus och fikapaus och inhämtade lite råd från gubben och envis som jag är var jag ju tvungen att fortsätta. Vi enades om att det vore en bra idé att leta efter en säkring så det gjorde jag. Följde kablar, skruvade isär pulpeten uppifrån, följde ännu mer kablar, skruvade isär pulpeten underifrån, kröp på golvet och svor, följde ännu mer kablar och hittade till slut... en trasig säkring! Vilken seger :-) Ingen big deal för en mekaniker kanske men för mej var det det :-)


tisdag 27 maj 2014

Finaste rosorna

De pryder sin plats i hyllan och sprider värme inombords när jag ser dem. Det är såklart morsdagsbuketten som trollet kom med i söndags. Röda fina rosor som hon stolt berättade att hon valt helt själv. Det var hon och C som kom, jag bjöd på lite fika innan de åkte tillbaka till trollets pappa och vidare till farmor.
Det är något speciellt att bli uppvaktad på mors dag, jag blev jätteglad, det är ju där i alla fall jag har min svaga punkt, som mamma.
Man vill verkligen vara världens bästa mamma, inte på det där "lätta" sättet där man bara låter barnen få precis som de vill utan på det där sättet som ger dem en bra start i livet. 
Och att då få en bukett med blommor på mors dag, trots att man med jämna mellanrum blir kallad för dumma korv för att hon inte får göra precis som hon vill, det känns bra :-)

Pyret då, jo henne fick jag äran att bära i sele på magen i de tre timmarna som vi var ute och letade stolpar (friska Grums) det var inte heller fy skam.

Min egen mor bakade jag en tårta till, hoppas hon blev lika glad som jag :-)



fredag 16 maj 2014

Om och om igen

Samma visa varje vår. Hjärnan exploderar av allt man helt plötsligt har lust att göra så fort man får vittring på sommaren.
Ett virrvarr av idéer som som vägrar räta in sej i någon slags kö.
Jag vill inte skjuta saker på framtiden för vem vet hur långt fram den räcker?
Men det måste ju finnas mer eller mindre viktiga saker att lägga energin på, det kluriga är att få ordning på prioriteringen...

tisdag 13 maj 2014

Kan ju inte baka varje dag!

Nä nu får det ge sej med regnandet, har tröttnat på inomhussysslor, trots att jag inte sysslat med särskilt mycket :-) Eller kanske just därför..
Vi bakade massor med goa bullar i söndags, vi kan verkligen göra goa bullar men det kan man ju inte göra varje dag.

Inga konstverk kanske men jättegoda :-)

Igår blev det en del ärenden uträttade i stan, en tur på Ikea bland annat och det är ju mysigt en regnig dag, EN dag.

Idag kom solen på blixtvisit, lagom länge för att jag skulle hinna så lite frön men sen blev det inomhusaktiviteter igen.
Försökte få lite ordning i rummet som ska bli pyrets så småningom, just nu ser det mest ut som ett förråd för sånt som man inte vet var man ska ha. Och eftersom man inte vet var man ska göra av det så är det svårt att få någon ordning, det projektet är ju dömt att misslyckas tills vidare.

Allt känns mycket lättare när man kan vara ute och pyssla så hit med lite vackert väder nu! Åtminstone regnfritt.


fredag 9 maj 2014

Allt man borde

Sitter i soffan med pyret vid bröstet, hon äter lite, sover lite, vaknar och äter igen. Behagliga, stillsamt svängiga toner från creedence sveper genom rummet och jag bilppar på min telefon jag. Spelar tills "liven" tar slut i något fånigt spel, läser mail, mest reklam, senaste modet från än den ena, än den andra, tänker tillbaka på tiden då de där kläderna faktiskt skulle ha varit snygga på mej, men nu...
Kollar lite på FB om det "hänt något nytt" men det är inget revolutionerande :-)
Tankarna styr över till en massa grejer som börjar med " jag borde..." 
Det blir så mycket efter en stund så jag vet till slut inte egentligen vad det är som jag verkligen borde... Är det något av det som spelar någon roll? 
Nä, lutar mej tillbaka och njuter av musiken, värmen och doften från lilla pyret. Måste ju ha några borden kvar att sortera i huvudet nästa gång jag ammar också :-)

Ett år sen sist

Det är maj igen, ett år senare. Jag har ingen balkong längre att göra sommarfin, jag har en hel trädgård, jag har inte bara ett troll längre, jag har två, och en gubbe dessutom :-) Min lilla familj har fördubblats kan man säga, det är bara kissarna som fortfarande bara är två till antalet. Två för mycket tycker 25% av familjen, alldeles lagom tycker 50% av familjen och den sista lilla 25-procentaren är inte så stor så hon uttryckt någon åsikt i frågan än.
14 veckor är hon nu pyret och helt underbar. Att jag var rädd för att mitt hjärta inte skulle rymma kärlek för ett barn till känns nu helt befängt, ja mycket konstigt har man oroat sej för och det blir säkert mer framöver, helt säkert :-)
Men helt lätt är det inte att tvingas inse att man inte kan fortsätta behandla trollet som sin lilla minsting längre, hon börjar bli en stor tjej. Det är lite som den där dikten av Karin Boye "visst gör det ont när knoppar brister..." Man är så stolt över sin stora tjej men samtidigt känner man att det går alldeles för fort, smärtsamt vackert :-) Sluta tramsa skulle hon nog säga nu och det ska jag.
Jag är mammaledig åtminstone resten av året, sommaren ligger framför oss. En sommar som i min fantasi kommer fyllas av härliga familjeutflykter (mamman i lång böljande sommarklänning, pappan i ledig naturvit linnekostym och två söta barn, picknickkorg som packat sej själv, klingande glada skratt och idel sol...)
Fantasin har nog fastnat i någon tidig 1900-talsidyll, typ Madicken :-) I själva verket blir det en mamma i morgonrock och foppatofflor som slänger ner ett paket mamma scans köttbullar i en icakasse och släpar med två otåliga ungar och en pappa i skinnställ på båttur, eller något mittemellan kanske :-)
Sluttramsat!