Om mig

Mitt foto
En biker är jag visst det med den betydelsen att jag gillar att susa fram på vägarna om somrarna med solen i ryggen, doften av koskit i näsan och dånet av motorn och vinden i öronen, med eller utan särskilt mål för resan. Men jag är också mamma till två små underbara flickor, sambo med en ståtlig karl och matte till två lurviga katter. Här skriver jag vad helst som faller mej in bara för att jag tycker om att skriva.

onsdag 10 april 2013

Fyraårskontroll och cykelmara

Varning!! Nedan följer en stolt mammas berättelse om en lyckad fyraårskontroll och en härlig cykeltur, orkar ni inte läsa sådant så sluta nu!

Med fjärde födelsedagen följer ju också fyraårskontrollen, något som i alla fall jag har laddat för ett tag nu :-) Man har väl hört lite historier om hur det har gått till för en själv, syskon och andra släktingar en gång i tiden och låt mig bara säga att det är bra historier :-)
Trollets kontroll genomfördes på BVC och gick lysande. Hon räknade lite nonchalant, ritade en gubbe, med kropp och allt, innan sköterskan ens bett om det. Färgerna var en simpel match, hörselkåporna med pip i var hon lite skeptisk mot men tog dem på sig och talade om när det pep, -jag hör, deklarerade hon vid varje ljud.
Så var det ju syntestet också, hon fick en liten tavla att ha i knä som hon skulle peka på, istället för att säga bokstäverna (vi har inte pluggat in alfabetet än) Först var det båda ögonen och det gick ju fint, sedan kom piratlappen och det var lite skumt men det gick bra det också, när piratlappen sedan flyttades till andra ögat tyckte hon nog att hon fått rutin på detta och struntade i att peka på tavlan i knät och talade istället om vad bokstäverna heter :-) Hon var bara tvungen att briljera.
Okej, jag är en stolt mamma :-)

Dagens andra strapats var cykelturen till korvkiosken. Hon tjatade om att dagens middag skulle vara korv från kiosken och eftersom jag gillade tanken på att slippa laga mat så föll jag för idén, fast på ett villkor, att vi skulle cykla dit.
Jag blev faktiskt förvånad att hon antog min utmaning för det är en lång tur!
Men vi gjorde oss i ordning direkt och slängde oss på cyklarna, hon tog sin springcykel och jag min MTB. Vi tog upp hela cykelbanan och det gick så sakta att folk kom och gick förbi oss men kul hade vi :-) Uttrycket i hennes ansikte när vi kom till utförsbacken och hon kunde rulla och hålla balansen, det var obetalbart, för att inte tala om känslan när vi nådde målet, oj,oj, säger jag bara!
Hon växte nog flera meter av att lyckas och mitt bröst värkte av det supersvullna stolta mammahjärtat :-)
Och bara för att vara tydlig så ingen behöver oroa sig, vi cyklade inte på den farliga vägen hemifrån utan på cykelbana från Kotten :-)

Härlig dag idag!

1 kommentar:

  1. Härligt, det är ett stort steg, nästan som att bli vuxen typ :)

    Och korv är ju gott!

    SvaraRadera