Om mig

Mitt foto
En biker är jag visst det med den betydelsen att jag gillar att susa fram på vägarna om somrarna med solen i ryggen, doften av koskit i näsan och dånet av motorn och vinden i öronen, med eller utan särskilt mål för resan. Men jag är också mamma till två små underbara flickor, sambo med en ståtlig karl och matte till två lurviga katter. Här skriver jag vad helst som faller mej in bara för att jag tycker om att skriva.

söndag 20 januari 2013

Söndag kväll

Sitter vid köksbordet och stirrar rakt ut i tomma luften. För en betraktare ser jag säkert ut att ha huvudet fullt av tankar.
I själva verket är jag helt tom, hela hjärnverksamheten upptas av köksklockans dånande tickande och den skvalande musiken på radion. Jag tar in varenda tick tack, varenda ton, hör varje ord i texten på låten. Orkar bara inte ge uttryck för något alls. Men jag är nog egentligen allt på samma gång, glad, ledsen, stolt, arg, besviken...
Det är söndag kväll, trollet har nyss somnat och ekot av dagens stök håller på att klinga ut, det är just en sådan söndag kväll som infaller varannan vecka och som jag har väldigt svårt för att vänja mig vid.
Vi har haft en kanonvecka jag och trollet, hela veckan faktiskt, jag njuter av varenda minut, vad vi än gör. Vi har träffat familj och vänner, varit på sparkutflykt och till badhuset, softat och läst böcker, lekt... Jag vill ändå ha mer, spelar ingen roll att hon är vrång och tjurig ibland, det gör henne till den hon är och i nästa stund är hon så otroligt go och klok så jag nästan spricker av stolthet.
Men nu är det pappas tur, han längtar efter henne han också och hon längtar efter honom såklart.
Vad är det som gör mig så smärtsamt medveten om att den där frasen "tiden går så fort" inte är en klyscha? Jag kan inte bara slappna av och låta tiden gå, jag vill vara med och uppleva varje sekund!
Men just den här kvällen, kvällen innan jag lämnar henne på förskolan och sedan inte träffar henne på en vecka, den kvällen som jag kanske borde försöka ställa om fokus lite, den kvällen behöver jag nog få vara såhär tom i blicken. Hur konstigt och överdramatiserat det än låter i andras öron.


2 kommentarer: