Om mig

Mitt foto
En biker är jag visst det med den betydelsen att jag gillar att susa fram på vägarna om somrarna med solen i ryggen, doften av koskit i näsan och dånet av motorn och vinden i öronen, med eller utan särskilt mål för resan. Men jag är också mamma till två små underbara flickor, sambo med en ståtlig karl och matte till två lurviga katter. Här skriver jag vad helst som faller mej in bara för att jag tycker om att skriva.

söndag 2 december 2012

Insändare

Ända sedan jag började läsa dagstidningen har jag gillat insändarsidan, information kryddat med åsikter, missförstånd, ensidigt tänkande med mera. Jag har tagit det för vad det är, kanske förfasats över en del, hurrat för mej själv ibland, fnissat och väntat på kommande svar i senare tidningar, funderat över hur folk orkar ha så mycket åsikter om en massa oväsentligheter.
En sida med kanske fem sex insändare är en lagom dos. Men lagom är ju tråkigt, eller?
Därför exploderar insändarna på FB! Det finns ju hur mycket som helst! Och där kan man verkligen förfasas över vad som skrivs. Har de dessutom gillats av en vän så dyker de automatiskt upp på min sida och jag kan ju inte låta bli att läsa. En del är tänkvärt, en del kul men mycket visar på människors ivrighet att sätta andra på plats.
Läste nyligen något som skrivits till SD, ett inlägg där ironin flödade om huruvida det över huvud taget fanns några svenskar i Sverige. Kommentarerna lät inte vänta på sej, över 800 hade skrivit något och inte en enda av de jag orkade läsa hade någon relevans till inlägget. De var snarare påhopp på varandra typ, "kan man va så dum som dej och inte förstå ironi," "läs på innan du kommenterar." Tur att vi har så många som vet vad som är rätt och fel och att de så gärna delar med sej av sin kunskap!
(Det där var ironi)
Nä, jag föredrar dagstidningarnas censur och sållning av insändare, de där på FB blir bara för mycket för mej :-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar