Om mig

Mitt foto
En biker är jag visst det med den betydelsen att jag gillar att susa fram på vägarna om somrarna med solen i ryggen, doften av koskit i näsan och dånet av motorn och vinden i öronen, med eller utan särskilt mål för resan. Men jag är också mamma till två små underbara flickor, sambo med en ståtlig karl och matte till två lurviga katter. Här skriver jag vad helst som faller mej in bara för att jag tycker om att skriva.

onsdag 12 september 2012

Separationsångest delux

Såhär kommer jag antagligen känna i omgångar så länge jag lever, att just den här fasen med min dotter, den är nog det jobbigaste som finns.
Just nu är det hemsk separationsångest. Det spelar ingen roll vem av hennes närmaste som lämnar eller vem av hennes närmaste som finns kvar så vill hon bara vara med just den som går. Fruktansvärt påfrestande på psyket. Jag har ju förstått att det inte bara är just min dotter som går igenom det här, utan att det är en sådan där berömd fas som barn tar sej igenom men jag letar ändå fel hos mej själv och fylls av samvetskval.
Det är inte i de här ögonblicken som man känner sej som "världens bästa mamma," när man lämnar en liten tjej som gråter hjärtskärande, eller när man försöker trösta henne när någon annan lämnar samtidigt som man själv känner sej helt oduglig.
Försöker göra det som känns rätt, gör plågan (lämningen) så kort som möjligt, bedyra min kärlek till henne och visa att "hej då, vi ses snart" inte är ett tomt löfte. Inte när jag säger det, inte när pappa säger det, inte när någon av alla vi som tycker om henne säger det.
Låt det vara en snabbt övergående fas!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar