Om mig

Mitt foto
En biker är jag visst det med den betydelsen att jag gillar att susa fram på vägarna om somrarna med solen i ryggen, doften av koskit i näsan och dånet av motorn och vinden i öronen, med eller utan särskilt mål för resan. Men jag är också mamma till två små underbara flickor, sambo med en ståtlig karl och matte till två lurviga katter. Här skriver jag vad helst som faller mej in bara för att jag tycker om att skriva.

tisdag 8 maj 2012

Stress?

Har hört talas om hur lugnt och skönt det var "förr", ingen stress. Skulle man till posten en dag så var det det man skulle göra den dagen. Skulle man klippa sej så var det det som gällde. Bilarna tuffade runt i makligt tempo och det verkar som om det fanns hur mycket tid som helst.
Nu handlar allt om prestanda. Vanliga personbilar byggs för att gå i upp till 300 km/timmen, hur bråttom kan man ha? Hinner man mer? Det är ju inte ens tillåtet att utnyttja den typen av prestanda på vägarna.
Det är inte bara bilarna som är trimmade, människorna är det också. Om det enda man lyckas åstadkomma en dag efter jobbet är att handla mat så känns det ju riktigt misslyckat.
Varenda sekund ska utnyttjas! Man ska handla, laga mat, leka med barn, hälsa på nära och kära, städa... Skynda, skynda skynda!
I morse var vi inte lika sena iväg till dagis och jobb som vi brukar vara, därför lät jag trollet hoppa på studsmattan innan vi åkte. Vi blev lika sena som vanligt och jag kunde pricka av en "att göra" för idag.
Effektivt eller bara idiotiskt? Trollet var nöjd i alla fall...
Sedan var det jobbet, spelar ingen roll hur duktig jag än är och jobbar undan allt jag har för tillfället på förmiddagen så hopar sej alltid uppgifterna lagom tills jag ska hem, inget som man kan styra över.
Efter jobbet drog vi så fort vi bara kunde (och fick) in till stan för att köpa en present till trollets kompis vars kalas vi ska på till helgen. När vi ändå var i stan tog vi vägen förbi mormor. Får man välja på en snabbvisit och att inte träffas alls väljer man så klart snabbvisiten!
Fast det känns lite tokigt att komma och säga hej, vi har inte ätit än, finns det mat? Och när man käkat är det nästan dags att åka hem. Tack för idag mormor! <3
Och trots att vi gjorde allt så effektivt vi bara kunde blev vi sena hem och det var i stort sett bara för trollet att krypa i säng.
Jag är glad för allt som vi hann med idag men ändå känns det som man lurar sej själv på något vis, varför?  Skulle nog ha hunnit något mer...

1 kommentar:

  1. Du, Ellinor, det löser sig, rätt vad det är så sitter du där, och inte har nåt och göra, och det kan vara så skönt :)
    Hälsa alla!

    SvaraRadera